Täljerevyn

En lite väl dramatisk rublik kanske men...
Nu är sista föreställningen avklarad för detta år. Trist som vanligt. Det har varit en härlig produktion, även denna gång.
Ett fantastiskt gensvar från publiken. Många lovord och uppmuntrande rop på stan.
Vi är själva glada och nöjda.

Nu återstår det en del städning och efterarbete. Plocka ner scenografi, tvätta kostymer, sortera rekvisita, slänga skräp, skicka tackkort, skicka fakturor, ringa samtal och ja... fundera på nästa års revy ;)



Men visst är det alltid lika vemodigt att lämna en revy. Alla aktuella texter som bara har ett kort liv. Mycket svett och möda som nu endast finns i dokumenteringen. Den där videon man tar fram sena kvällar efter några öl med Owe och Lasse.
När man bara ska kolla ett nummer men det slutar med att vi tuggart igenom oss tre hela revyer eller så. Alltid med samma slutresultat. "Fan va bra vi e´" Detta straxt innan Lasse somnar ;)



Nä, nu ska jag ner till teatern och plocka ihop SSK:s matchtröjor som vi lånat och hoppas att vi nästa år slipper dra skämtet om att deras listplacering nu är lägre än Gloculnet.



Jag återkommer med en liten summering av årets arbete snart.

Tack för ikväll!

Ikväll på föreställningen så så kom det in ett stort paket som skulle delas ut i applådtacket.
Jag har ju nått den statusen i sammanhanget att jag helt sonika går och kollar vem som ger ett så fint paket och fram för allt till vem.
Det var ifrån hedervärda revymakarna Segermark. En härligt kartong med fantastiska praliner i fint papper.
Jag blir alltid lite skamsen när detta sker.
Inte för att vi får fina presenter och uppmuntan, utan för att vi sällan ger själva.

Sedan vi började medverka i revyrixdan och dessutom kammat hem vinster så har intresset för vår revy ökat markant. Vi har sett en ökning på antal besök från andra revyer på senare år. Några ger sig till känna innan dom kommer andra knackar försynt på efteråt på logedörren. Några vet jag varit där men inte gett sig till känna alls.

Själva är vi värdelösa på att besöka andra revyer. Ett problem är ju såklart att vi alla spelar ungefär samtidigt men det är ju inte hela sanningen. Det är en logistik som tydligen blir för svår för oss. Vi har barn, jobb, hus som går före. Eller så är vi helt enkelt för trötta... Bla bla bla...

Det är i alla fall hedrande varje gång våra revykollegor kommer på besök, trots att vi inte kommit till dom.
Om ni kommer och förärar oss med ett besök så titta gärna in efteråt. Alltid lika kul att prata några ord. Ni behöver inte ha med er nåt, jag lovar ;)

Vi kan förhoppningsvis bjuda på nåt när ni kommer!