Täljerevyn

Ojoj... det var ju skönt. Premiären gick som väntat, riktigt bra. Visst var vi lite vajiga i huvet allihopa i början. Premiärnerverna gjorde sig påminda men efter ett tag så kom vi igång. I pausen hörde vi många kommentarer om att detta var den bästa 1:a akt på många år. Kul!
Visst hade vi kul!
Nu gäller det bara att öka säkerheten på detta så fort som möjligt.

Lokalpressen var på plats även dom. Jag tyckte jag såg en fotograf som smög omkring under föreställningen. Ja, det gick nog bra ändå. LT fick ju ut sitt reportage i dagens tidning och SP kommer säkert på onsdag eler så.

Nu blir det lite mat för att hasta ner till teatern för röstuppvärmning och textkoll.

Äntligen var vi framme.... vid det sista repet. Nästan 300 i publiken på detta genrep. Otroligt skönt! Tack alla som tog sig tid för oss. Även om vi missade en hel del och ska kolla på replikerna återigen, så kände nog alla att showen håller. Vi kan alla lita på att skämten håller bara vi lyckas med puncherna ;)
Vi strök faktiskt en sketch. Inte för att den inte funkade direkt men mest för att rytmen i den inte stämde med aktens rytm. Ja, sånt har ju hänt förr.

Nu vila, och i morgon göra mentala förberedelser och lite sånguppvärmning. Vi kommer nog titta på en del slut och repa lite detaljer med men främst mysa.

Det är inte lätt att ta rast. Trots att vi bör släppa taget lite så måste saker ständigt bearbetas. Små repliker, steg, saker nån inte förstått eller inte lyckas med. Hjärnan går för högtryck från det att vi kommer tills vi släpar oss hem, sent. två dagar kvar till premiär och vi hade väl som vanligt velat ha en vacka till. Men så är det ju alltid.
Ikväll ska vi ha en lite provpublik. Ojojoj...

Vi hade ett ganska hyffsat genomdrag i dag. Långt kvar visserligen men man kan se lite toppar och dalar. Lasses förmaning tills i morgon lyder: Vi ska lära oss texten och han ska fila på smidiga övergångar. Det brukar innebära att ju mer text vi trycker in desto mer skriver Lasse.
Jaja, det gör ju inget bara det blir bra.

Mitt i alltihopa så tar vi en ledig dag. Det behövs verkligen så man kan ta nya tag sen. Planen för min egen del var ja att läsa en hel del text, kolla dispositionen och slappa. Nu blev det nog mest slappa faktiskt, samt en liten promenad i vintervädret. Jag fixade en hel del med programmet med. I sista sekund som vanligt. Stackars Göran som alltid får matrealet sist.

Idag är det söndag och vi ska sjunga med hela orkestern större delen av dan. Skönt.

Idag försökte vi foga ihop lite scener med sånger. Ojoj vad svårt det är att ta dom första stapplande stegen på scen när man ska sjunga samtidigt. Likadant varje år såklart. Just nu är vi fem "spöken" som släpar sig runt scen i de knapphändiga rörelser som man i bästa fall kan kalla dans och alla är strängt upptgana med att komma ihåg alla stämmor vi kunde igår.

Tobbe (bilden ovan) gör ett dubbeljobb eftersom han förutom står på scen även designar scenografin och tänker på alla dom lösningarna med. Varför göra det lätt för sig ;)

Tja, nu blir det kvällspasset för undertecknad med manusplugg och kanske lite fiolövning...

Efter en intensiv vecka med mycket sång så känns det som vanligt, ingen vet nåt!
Vi tittar inte så mycket på det som är skrivet utan skapar nytt istället. Allt sker liksom samtidigt.
Just nu har nog ingen (mer än Lasse) koll på vad vi gör, vi bara trycker in saker i huvet.

Några saker kan vi inte repa för att bygget inte är klart, så då kan vi inte lägga de få steg vi ska göra och bygget behöver veta hur scenerna ser ut för att det ska hända nåt och kostymerna sys...men till vilka sketcher vet vi inte ;)

Nja, så illa är det ju inte... vi har öppna sinnen och fortsätter slita med texterna.

Nu drar repen igång på allvar. Det kommer att bli väldigt skönt med att verkligen sätta stämmor och hitta lösningar på scener. Spåna om nya händelser och garva hysteriskt åt allas infall.
Det är ju alltid en skrämmande känsla att ta tag i en ny sketch. Är det kul? Kommer vi att lyckas leverera nåt kul?
Samtidigt som det inte finns några som helst krav. Vi leker och testar. En stor del är ju att bara ha roligt.

Sen få Lasse ordna biffen ;)