Täljerevyn

Foto: Telgefoto

Att hitta rutiner tar sin tid. Att bryta upp från gamla invanda spår tar nog ännu längre tid. Vi har nu spelat fyra föreställningar och nu råder ett visst lugn bakom kulisserna. Scenen är ungefär 10 ggr mindre än den vi spelar på nu vilket har varit lite pyssligt att vänja sig vid efter 18 år på Estrads scen med nästan obegränsade ytor. Förutom det faktum att vi krockar med varandra ganska mycket när vi rör oss bakom scen så har vi varit tvugna att ruta in små områden bakom scen där vi lägger våra saker. Små öar med högar eller krokar i en tillsynes oformlig ordning.

Alla som spelat revy vet att det blir många saker att hålla reda på. Inget undantag detta år trots att vi på det smalaste stället är mindre än 50 cm att röra sig på så funkar det nu. Vi var ju inte helt slipade på premiären men nu så :)

äntligen på ett sätt. trist på ett annat sätt. Vi har nu avverkat det man strävar emot ganska mycket. Premiären. Nu har vi ca 15 föreställningar kvar och det är ju helt underbart. De vana revybesökarna vet ju att premiären egentligen är den sämsta föreställningen. Alla är lite nervösa. Texterna sitter sådär. Men man e först att uppleva det. Denna föreställning var inget undantag. Vi jobbade hårt med att hinna komma ihåg allt och lyckas med alla instaser. Mycket gick bra, annat blir bättre. Kul hade vi i alla fall. Varmt välkommna alla!

Bild från rep

Ojojoj... Allt är inte på plats, repliker glömms bort och dansstegen är obefintliga... I allafall inte snygga.
Kort sagt är allt som vanligt så här straxt innan genrep. Igår hade vi lite publik på draget. Dom skrattade faktiskt på några ställen. Det var mycket teknikpyssel och klädbyten som inte funkade. Det hinner vi ordna tills genrepet.
Vi kanske rent av får med den där övergången vi helt glömde bort igår ;)

Nu läsa repliker och lyssna på stämmor!


Zibbe jobbar med stativ eller ljudeffekter :D


Det svänger så det svartnar ...

Foto: Hans Qviström

Vi testade idag på den lite mindre scenen vi har i år. Telgias salonger på Torekällberget är ju i år vår scen. Det är en väldigt liten scen men väldigt mysig. Idag var alla lite sega, trots att vi hade en hel dag utan rep i lördags. Nu är vi den fantastiska fas där nya ideér blandas med gamla. Där vi stryker och lägger till hejdlöst. Ibland vet vi knappt vad vi gör alls. Zibbe (kapellmästaren) skapar samtidigt nya stämmor, låtar och jinglar. Lasse skriver övergångar och korta sketcher när vi andra sjunger annat. Kort sagt ett hejdlös tempo...
Det känns lite som vi är på varsin ö med ett eget manus som ingen annan sett. Tja, snart möts vi och kör ihop och då jävlar blir det åka av :D


Foto: Telgefoto


Foto: Telgefoto

Just nu är vi inne i den mest intensiva fas. Vi skapar nytt hela tiden. Ideér om aktuella saker kommer hela tiden upp.
Samtidigt som vi försöker göra manuset roligt och spelbart så rullar kreativiteten på.
Alla känner såklart pressen. Kort tid kvar, ny plats, annorlunda förutsättningar.
Superkul helt enkelt!


Lasse Karlsson i ständigt arbete med förbättringar. Han leanar sig själv helt enkelt.
(Kommunens Leanarbete är ett av årets ämnen. För mer info...köp en biljett)