Tänk att man blir lika förvånad varje år på ett sätt. Att allt faller på plats till slut. Vi sliter verkligen tillsammans i en månad för att allt sen skall brisera i en färgsprakande premiär. När man står på scen så blir man lätt fartblind och kan ibland stressa över processer som är nödvändiga. Man hinner så att säga inte stanna upp och reflektera över om en sketch faktiskt är kul eller om man bara glömt hur kul den faktiskt var från början.
Nu är vi i alla fall i mål. I alla fall med första etappen. Den som är premiär.
Det gick bra. Riktigt bra. Vi hade själva en härlig stämning och känsla för föreställningen. Publiken som kom några dagar innan premiären var oväntat lyriska så vi hade en aning om att vi var nåt på spåren. Sen när recensioner och publik sa sitt var det idel lovord. Kul, och skönt. Nu kan vi bara koncentrera oss på att bli ännu tajtare, lära oss de textsnuttar vi är osäkra på och finslipa stämmorna.
Framförallt skall det bli underbart att få vila lite. Vila både kropp och knopp.
Hoppas ni tar er förbi Södertälje stadsscen och Estrad för lite aktuell underhållning.
