Det är inte lätt att ta rast. Trots att vi bör släppa taget lite så måste saker ständigt bearbetas. Små repliker, steg, saker nån inte förstått eller inte lyckas med. Hjärnan går för högtryck från det att vi kommer tills vi släpar oss hem, sent. två dagar kvar till premiär och vi hade väl som vanligt velat ha en vacka till. Men så är det ju alltid.
Ikväll ska vi ha en lite provpublik. Ojojoj...